I allmänhet kallas Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område för AVTALSLAGEN, jag kommer fortsättningsvis förkorta denna till AvtL.

Lagen i sig själv anger vilka begränsningar som finns för lagens tillämpningsområde ”avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetens område. Förmögenhetsrätten är alltså AvtL kärnområde.

Förmögenhetsrätten är en egen indelning inom civilrättens område och reglerar ekonomiska rättigheter och skyldigheter mellan två (2) eller flera parter. En traditionell indelning av Förmögenhetsrätten är obligationsrätt (rättigheter och skyldigheter mellan parter) och sakrätt (äganderätt).

I Princip kan man alltså säga att förmögenhetsrätten innehåller överlåtelser av egendom och hur denna kan utnyttjas oavsett om det gäller ett köp, ett byte eller en gåva.

Då AvtL är från 1915 är det mycket vanligt att jag får frågan om den kan vara tillämplig överhuvudtaget på spörsmål som t.ex. rör digitala avtal (internet) och svaret är helt klart JA! det kan den!

Avtalslagen är teknikneutral i sin utformning varför den kan tillämpas oavsett vilka tekniska hjälpmedel som används vid avtalets ingående. Vidare finns det idag ingen annan tillämplig lag som reglerar hur avtal ingås varför avtalslagen måste tillämpas även på Internet. Den enda begränsning som finns är den territoriella, AvtL gäller för svenska avtalsparter och kan som regel inte tillämpas om någon av parterna är utländsk, såvida inte avtalet ingås från ett fast driftsställe i Sverige.

AvtL 1 kap (1-9 §§) är en s.k. dispositiv lagstiftning, det betyder att det finns möjligheter att, genom avtal, parterna kan komma överens om att andra regler ska gälla för ett avtals ingående.

Länk till Avtalslagen finns HÄR (Notisum)

Henrik D.A. Broberg

Avtal härleds dock inte enbart utifrån Avtalslagen, lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, den kompletteras även vid många tillfällen av andra lagar och allmänna bestämmelser som stiftar vissa krav (hur avtalet ska vara upprättat, säkerheter etc.). Avtalslagens 1§ beskriver detta såsom ”I fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gälle vad särskilt är stadgat”. Finns således andra bestämmelser är avtalet ogiltigt.

Som några exempel på detta kan bl.a. nämnas:

Konsumentköplagen – då en konsument sluter avtal med en näringsidkare.

Köplagen – då två konsumenter eller två näringsidkare sluter avtal.

Distans och hemförsäljningslagen som bl.a. beskriver konsumentens skriftliga information gällande dennes ångerrätt.

AB04 (Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader) – som bl.a. beskriver beställarens och utförarens inbördes förpliktelser vid entreprenadutföranden.

Jordabalken som ställer vissa formkrav vid köp av en fastighet samt minikrav vad gäller hyra av bostad.

Det finns även lagar som stiftar förbud av vissa avtal som till exempel Föräldrabalken som stipulerar vem som kan ingå bindande avtal.

Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som bl.a. beskriver förbud av näringsidkare som tecknar oskäliga avtalsvillkor. m.m.

Jag ska dock förhålla mig, i största möjliga mån, till Avtalslagen.

Henrik D.A. Broberg

Det finns ingen direkt definition om vad ett avtal egentligen är inom vare sig Avtalslagen (jag kommer fortsättningsvis förkorta denna till AvtL) eller någon annan lagtext.

Så vad är då ett avtal?

Rent allmänt kan man säga att ett avtal är en rättshandling som ger upphov till en dubbelsidiga och innehåller förpliktelser och rättigheter. Så sker t.ex. vid ett köpeavtal där säljaren åläggs en förpliktelse att leverera en vara och en rättighet att uppbära betalning. Å andra sidan åläggs samtidigt köparen en skyldighet att betala och en rättighet att utfå varan.

En teoretisk modell är att avtal åtföljer av att t.ex. jag ger Dig ett anbud och Du accepterar denna (AvtL 1§.

Men måste man då acceptera ett anbud för att anses ha ingått ett avtal?

Nej, Om Du t.ex. kliver på bussen, tåget eller taxin så blir Du avtalsrättsligt förpliktad att betala vad biljetten eller resan kostar, trots att ingen verbal eller skriftlig accept tillkommit. (1:1§ 2-3st AvtL)

Men även andra ensidigt förpliktande rättshandlingar kan utgöra avtal. Ett borgensavtal där en person går i borgen för en annan persons skuld, ger ju inte borgensmannen några rättigheter utan enbart skyldigheten att svara för en annan persons skuld. Samma sak gäller för gåvoavtalet, inte heller här erhåller givaren några rättigheter.

En mer korrekt definition är att avtal är en rättshandling som leder till ömsesidiga rättigheter och förpliktelser vore, att som avtal ange rättshandling som fordrar accept från en bestämd adressat. Alltså att mottagaren av rättshandlingen skall utgöras av en i förväg bestämd person som godtar avsändarens rättshandling.